Så har vi kommit till del tre i serien "Om att leva med ett hjärtebarn".
Så var vi åter hemma igen. Nu hade dottern mer aptit än någonsin förut. Dock fick vi fortsätta med kosttillskott ändå. Ända tills dietisten sa att nu räcker det. Nu är hennes kurva så bra. Nu skulle vi inte träffa henne mer så länge vi inte hade några frågor. "Ja vi är ju glada att slippa se dig". Skämtade jag med henne.
Medecinerna hade blivit fler och betydligt dyrare. Första uthämtningen av de ny medecinerna var en obehaglig överraskning. 800:-. Åttahundra spänn! Kan säga att frikortet på apoteket fylldes ganska snart.
Det skulle dröja ett år av ultraljudsundersökningar och någon enstaka hjärtkateterisering i Lund. Men så såg man på ultraljudet att nu skulle nog trycket vara tillräckligt för att man skulle kunna genomföra denna såkallade "double switch" operation. så sagt och gjort. Kosan styrdes åter mot Lund.
Om det var tugnt attt lämna Dottern till operation för pacemaker så var det tio gånger värre denna gången. För nu visste man att det fanns trots allt en risk att det var sista gången man såg henne i livet. Eller att hon skulle komma ut i ett sämre skick än när hon åkte in. Det är trots allt inte riskfritt med så pass avancerade operationer i hjärtat. 8 timmar skulle ingreppet ta. Så runt klockan 16 beräknade man vara klar Så var det åter dags för den långa väntan. Att gå runt på lassarettet blev man bara tokig av. Så för att åtminstone försöka komma på andra tankar så gick vi ner till centrum.
Redan strax innan klockan två så ringde telefonen. Lite drygt två timmar för tidigt. Det besked som lämnades var att man hade fått avbryta operationen och Dottern skulle strax vara på B-IVA. Genast dök det upp hundra frågor. Varför hade man fått avbryta? Varför så sent? Det var ju trots allt bara två timmar kvar? Hade allt det gått åt skogen nu...
Tillbaka på B-IVA fick vi träffa den sammanbitne kirurgen. Han förklarade att man hade fått avbryta eftersom ett sista test innan man satte igång visat att trycket faktiskt var för dåligt. Hon skulle inte ha klarat att genomgå den. Istället hade man beslutat att man skulle dra åt bandet kring kroppspulsådern. På något sätt hade man tappat det så man hade fått leta det eller något sådant. Jag minns inte exakt vad det var. Det enda man kunde tänka på var vilket jäkla tur att dom gjorde det där testet innan man satte igång. Slutligen sade kirurgen att nästa gång skulle man göra en hjärtkateterisering just innan. Så man skulle veta med någorlunda säkerhet att trycket var rätt. Att kammaren verkligen var redo. Man gick dock från mötet med ett kantstött förtroende för läkarvetenskapen.
Tyvärr så hade man hunnit öppna henne innan man upptäckte felet så det blev åter två dagar på B-IVA följt av rehabilitering. Och sedan hem igen. För ytterligare ett års väntan.
Mars 2004. Nu trodde man åter att trycket var rätt. Och denna gången skulle man verkligen se till att vara säker. Så tre dagar innan operationen skulle en hjärtkateterisering utföras. Med hjärtkateterisering menas att man går in med en slang från höften och sedan upp till hjärtat för att där kunna mäta trycket.
Vädret när vi anlände till skurup och tog taxin in till lund var som hämtat ur någon gammal skräckis. Den stora och blodröda helmånen kastade spöklika skuggor genom träden. "Om man varit vidskeplig så skulle man ha kunnat ta det som ett omen" minns jag att jag tänkte för mig själv. Och med facit i hand så kan man vll säga att så var det ett omen.
Så var vi åter hemma igen. Nu hade dottern mer aptit än någonsin förut. Dock fick vi fortsätta med kosttillskott ändå. Ända tills dietisten sa att nu räcker det. Nu är hennes kurva så bra. Nu skulle vi inte träffa henne mer så länge vi inte hade några frågor. "Ja vi är ju glada att slippa se dig". Skämtade jag med henne.
Medecinerna hade blivit fler och betydligt dyrare. Första uthämtningen av de ny medecinerna var en obehaglig överraskning. 800:-. Åttahundra spänn! Kan säga att frikortet på apoteket fylldes ganska snart.
Det skulle dröja ett år av ultraljudsundersökningar och någon enstaka hjärtkateterisering i Lund. Men så såg man på ultraljudet att nu skulle nog trycket vara tillräckligt för att man skulle kunna genomföra denna såkallade "double switch" operation. så sagt och gjort. Kosan styrdes åter mot Lund.
Om det var tugnt attt lämna Dottern till operation för pacemaker så var det tio gånger värre denna gången. För nu visste man att det fanns trots allt en risk att det var sista gången man såg henne i livet. Eller att hon skulle komma ut i ett sämre skick än när hon åkte in. Det är trots allt inte riskfritt med så pass avancerade operationer i hjärtat. 8 timmar skulle ingreppet ta. Så runt klockan 16 beräknade man vara klar Så var det åter dags för den långa väntan. Att gå runt på lassarettet blev man bara tokig av. Så för att åtminstone försöka komma på andra tankar så gick vi ner till centrum.
Redan strax innan klockan två så ringde telefonen. Lite drygt två timmar för tidigt. Det besked som lämnades var att man hade fått avbryta operationen och Dottern skulle strax vara på B-IVA. Genast dök det upp hundra frågor. Varför hade man fått avbryta? Varför så sent? Det var ju trots allt bara två timmar kvar? Hade allt det gått åt skogen nu...
Tillbaka på B-IVA fick vi träffa den sammanbitne kirurgen. Han förklarade att man hade fått avbryta eftersom ett sista test innan man satte igång visat att trycket faktiskt var för dåligt. Hon skulle inte ha klarat att genomgå den. Istället hade man beslutat att man skulle dra åt bandet kring kroppspulsådern. På något sätt hade man tappat det så man hade fått leta det eller något sådant. Jag minns inte exakt vad det var. Det enda man kunde tänka på var vilket jäkla tur att dom gjorde det där testet innan man satte igång. Slutligen sade kirurgen att nästa gång skulle man göra en hjärtkateterisering just innan. Så man skulle veta med någorlunda säkerhet att trycket var rätt. Att kammaren verkligen var redo. Man gick dock från mötet med ett kantstött förtroende för läkarvetenskapen.
Tyvärr så hade man hunnit öppna henne innan man upptäckte felet så det blev åter två dagar på B-IVA följt av rehabilitering. Och sedan hem igen. För ytterligare ett års väntan.
Mars 2004. Nu trodde man åter att trycket var rätt. Och denna gången skulle man verkligen se till att vara säker. Så tre dagar innan operationen skulle en hjärtkateterisering utföras. Med hjärtkateterisering menas att man går in med en slang från höften och sedan upp till hjärtat för att där kunna mäta trycket.
Vädret när vi anlände till skurup och tog taxin in till lund var som hämtat ur någon gammal skräckis. Den stora och blodröda helmånen kastade spöklika skuggor genom träden. "Om man varit vidskeplig så skulle man ha kunnat ta det som ett omen" minns jag att jag tänkte för mig själv. Och med facit i hand så kan man vll säga att så var det ett omen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar